Om vi däremot använder det andra måttet med vilket man mäter kvinnans intelligens, så säger man oftast att den kvinna som dyker upp helt naken på Sergels torg är antingen galen eller dum. Då kommer vi fram till att den vanliga svenska kvinnan som i alla fall har en del kläder på sig är klokare än den nakna kvinnan och att den muslimska kvinnan, som har ännu mer kläder på sig, är klokast. Detta mått och denna argumentering skulle också leda fram till några frågor: Om det är dumt att gå naken och klokt att ha så mycket kläder på sig som den vanliga kvinnan har - varför då inte ha ännu mer kläder på sig, som den muslimska kvinnan, för att vara klokare?

Faktum är att det inte är frågan om vare sig frihet eller intelligens. Det är fråga om övertygelse. Vad man bör göra för att vara rättvis och förnuftig i denna fråga är att bedöma om kvinnans övertygelse i det här fallet är rätt eller fel, logisk eller ologisk, praktisk eller opraktisk - inte om kvinnan har större eller mindre frihet.
Den muslimska kvinnan på Sergels torg är klädd som hon är därför att hon är övertygad om att hon gör rätt, inte därför att hon är tvungen. Om hon i denna fråga skulle vägra lyda islam skulle hon sannolikt bemötas med båda förlåtelse och skydd av det demokratiska systemet i Sverige.

Någon kan säga att islam tillåter mindre exponering av kroppsdelar än demokratin och därför är kvinnan friare i en demokrati än i islam. Så kan man säga, men man bör samtidigt fråga sig: Varför strävar vi inte efter en alternativ demokrati som ger en större frihet och gör båda möjligt och accepterat t. ex. gå naken på Sergels torg? Varför tar inte jag själv det första steget mot en sådan, större, frihet? Varför ser jag fortfarande negativt på ett sådant initiativ?

Såsom det framgick tidigare är det övertygelse det handlar om och det är själva övertygelsen som bör diskuteras och inte frihetsgraden. Då är frågan:
- Varför är detta sätt att klä sig på så övertygande?
Ett vanligt svar hos en muslimsk kvinna skulle vara: I första hand därför att den Gud som skapade människan och vet hennes bästa har sagt så. Men också därför att det “världsliga” synsättet på denna fråga är så motsägelsefull.
Den världsliga synen är så föränderlig. Den rör sig hela tiden från konservatism till dess motsats och vise versa. När man t. ex. koloniserade den heta Afrikanska kontinenten, betraktade kolonisatörerna de afrikanska kvinnorna som primitiva eller t. o. m. barbariska när de bland annat visade kroppsdelar som man i dag exponerar på kolonisatörernas stränder. Hade kolonisatörerna rätt då? Eller hade afrikanerna rätt? Och hur länge kommer det att dröja innan man anser att det är gammaldags eller barbariskt att inte exponera dessa kroppsdelar även på allmänna platser och inte bara på badstränderna?
Det kanske aldrig blir så, eller det kanske dröjer ett tag innan det blir så, men det finns inte heller något som säger att inte utvecklingen kan gå i motsatt riktning och att majoriteten snart bjuder på en attityd som nu betraktas som reaktionär och gammaldags (Se hur skiftande är attityden i abort frågan i olika samhällen).
Det finns många exempel på sådant som kan anses vara anständigt ena dagen och tillbakasträvande nästa dag, eller att sådant som kan vara primitivt och vulgärt ena dagen blir lagom och modernt till nästa dag. Men låt oss ta ett hypotetiskt exempel: Om en man i dag skulle tvinga sig själv in i kvinnornas omklädningsrum på ett badhus skulle han med största sannolikhet mötas av rättsliga efterföljder för olaga intrång.
Han anses då vara en fridstörare. Men hur länge skulle det dröja innan segregationen i omklädningsrum anses motarbeta kvinnornas frihet?

Man vet aldrig, och det värsta är att man - utan religiösa ramar - inte har någon mått med vilket man kan säga vad som är rätt eller fel i detta sammanhang. Är det rätt eller fel i dagens samhälle ha separata omklädningsrum? Om det är fel, varför inte ta steget och stoppa segregationen i omklädningsrum? Om det är rätt, varför skulle inte segregation i simbassängen också betraktas som rätt, som islam menar? Var går gränsen mellan vad man får se på dessa ställen av det motsatta könets kroppar och vad man inte får se? Vem avgör det och enligt vilka principer?

En muslimsk kvinna kan säga så här: Jag kan inte betrakta andras föränderliga, och inte så sällan motsägelsefulla, idéer och teorier, traditioner och vanor som slutgiltiga utgångspunkter för vad jag idag bör eller inte bör ha på mig. Ge mig sakliga och logiska svar på åtminstone de frågor som har ställts här, innan ni kräver att jag ska vända min tro ryggen. Den muslimska kvinnan kan också säga: Min frihet är större när jag väljer min dräkt i enlighet med mitt förnufts övertygelse, än den frihet som den “fri” kvinnan har; hon väljer sin dräkt främst i enlighet med vad hennes - eller mannens - lust och begär dikterar.